Nu måste det väl ändå vara tänder på G… Vi har haft en väldigt ledsen och grinig kille här hemma de senaste dagarna. Jag har rotat runt i den lilla munnen och verkligen känt efter om det finns någon sprickning, men förgäves.
Att lägga honom för natten har varit en utmaning minst sagt. Det har liksom varit hysteri i en och en halv timme innan han ger upp.
Men ikväll fick han alvedon och en blöt handduk att tugga på och vips så förvandlades han till den Arvid vi är vana vid.
fem månader senare…
Så, nu har jag släppt ”Mitt Kök”, det tog några timmar men nu kan jag tänka på programmet utan att bli arg.
Idag har vi inte gjort någonting. Eller ja, något har vi ju gjort… tagit en promenad, diskat och lagat mat. Men inget som är värt att skriva om. Det har vart en skön dag, kravlös på alla sätt. Arvid har vart på en strålande humör dessutom.
På tal om Arvid… Han har badat idag och jag har ju nämnt tidigare att han älskar att bada. Han kan vara hur förbannad som helst, men stoppar man honom i badet så skiner han upp som solen. Han har utvecklat en lek i badbaljan, jag gissar på att han skulle kalla den ”Hurmanblötläggerhelabadrummetinklusivemammapåbästasätt”. Han tycker den här leken är så väldigt rolig att han kiknar av skratt varje gång. Den går till så att han tar sats med benen och lyfter hela kroppen så att han befinner sig precis ovanför vattenytan, och slänger sig sedan ner igen. Sedan skrattar han. Badrummet brukar se ut som ett mindre sjöslag när han är färdig.
För någon vecka sedan lade vi undan liggdelen till vagnen och introducerade sittdelen för Arvid. De två senaste månaderna har jag mer eller mindre varit tvungen att bära runt på honom eftersom han blir arg efter bara några minuter i liggdelen. Om han inte sover förstås. Att åka och handla, titta runt i affärer eller gå en långpromenad har vart nästintill omöjligt. Tills nu.
Han fullständigt njuter av att få se omvärlden svisha förbi. Han är glad och sitter lungt och snällt under hela tiden som vi är ute. Att gå i affärer är liksom inget problem längre, bara han får sitta upp och se sig om. Nackdelen med våran vagn är att man bara kan ha sittdelen frammåtvänd, men det funkar ju hur bra som helst.
Som jag nämnde tidigare så tog vi en promenad ner till stan idag. Där har jag fått, inte bara en utan två kommentarer på att minsann inte ska ha barnen frammåtvända när dom är så små.
Att det ska vara så svårt för folk att sköta sig själva.
Sitter i soffan med en nygjord toast och ett glas isvatten och tittar på ett avsnitt av Band of Brothers, Arvid sover sedan några timmar tillbaka. Samtidigt som jag försöker koncentrera mig på avsnittet så läser jag med ena ögat om olika nattningsmetoder. Från att ha varit den lättaste ungen ever att söva, så har vi nu övergått till ganska mycket envishet och gråt. Först trodde jag att han inte var tillräckligt mätt, så jag köpte ersättning och hoppades på att det skulle bli bättre. Det visade sig att han fullstädigt avskyr den förbaskade ersättningen och hulkar och kräks så fort jag försöker ge honom den. Nu har jag väl kommit fram till att han kanske får tillräckligt med mat iallafall. Han somnar till ordentligt, antingen hos mig efter amningen eller i sin säng. Men efter några minuter vaknar han och är ledsen. Somnar om efter några om och men för att sedan vakna ledsen igen. Så håller det på några gånger innan han somnar för natten.
Är det för tidigt att tillämpa en ”sova hela natten” metod? Är detta bara en fas? Är han hungrig? Hur fungerar sovrutiner hemma hos er?
Jag tänkte att jag skulle ge det här bloggandet en chans till. Det har kliat lite i fingrarna de senaste veckorna kan man säga.
Det tråkiga är ju att jag inte har skrivit ett ord sedan Arvid kom… typ. Jag minns knappt hur den första tiden var, det känns så orealistiskt på något sätt. Men de är väl aldrig försent att börja skriva antar jag. Så nu kör vi!
Idag är Arvid 4 månader och 9 dagar, han är en glad pojke för det mesta. Han älskar när man sjunger, är kittlig på ryggen, och ler som solen själv. För det mesta är han väldigt mammig, står helst i knät och tuggar på fingrar än ligger på sin filt på golvet bland leksakerna. Han älskar att bada och är lite rädd för katterna. När han gråter skjuter han fram underläppen så att den nuddar näsan och när han för första gången vände sig själv från mage till rygg vart han så chockad att han började skratta.
Han är helt enkelt världens bästa, min Arvid.
Återkommer kanske lite senare och berättar om lite annat.
